I.
      likt en hemlös tiggare
            (hoppar stoppar roppar)
med papegojor på taket och knarkdrömmar
                      i kavajslaget –
             är jag / ser jag
       mig själv på golvet bland dina drömmar
        intrasslad tilltrasslad ihoptrasslad
  som kassettband gamla ljud utan spelare i fel tid
(alla bortslösade år bakom / onödiga odödliga)
             å n g e s t m i r a k e l –
          på gränsen, alltid på gränsen
     (som nageltrång i hjärnan)
eller infektioner i tårkanalerna – även om du aldrig insett
                 min syster syster min så vet jag
           vet jag att du inte vet att jag vet att
  du tror mig du tror mig du tror mig
         varendajälvagång tror du mig  därför att jag ljuger
                         (min broder broder min)
människor är sådana – pistoler i cyberrymden
                     pirater i universum
             blå piller i matrix och du
       du betyder liksom ingenting i jämförelse

   ur masspsykosen regnet basgången och headbanget
               ( föddes jag såna som jag – )
pistoler musik sinnessjukdomar i malpåse
                 utan datummärkning;
             maligna tivoliattraktioner i himlen moshpit i glashus
       gratishångel med alkoholister och alla hennes
                           (alla hennes syskon)
                panikslagna / dödsdömda
              hjärtdunk precis som alla andras
                     (drömmar i kras)

             så rengör maskinen nu och torka tårarna
      för nu är tiden kommen – sagostund!
                        (fast jag vet ju att)
du skulle aldrig någonsin förstå eller våga inse
      SKITSKITJÄVLASOMMARHELVETESJÄVLASKIT
                             människor är sådana –
uppbyggda av hånskratt käftsmällar
        taggtråd tyll och halvfabrikat
              kravallstaket och rutiner
      prydligt inplastade leenden på rad
                (längs med rullbandet)
              a u t o m a t i s k t
                    (jag vet – så varför förklara)
        varför förklara när inget kommer hända –
                            (aldrig någonsin)
       du ser det ju inte kommer aldrig se men
(jag gömmer det ju väl så vem kan egentligen)
                vem kan egentligen klandra  dig;
    jag är ingens och hans men aldrig min egen
          stjärnan föll för länge sedan och jag
                      jag missade den





II.
            det var så länge sedan jag vaknade
        länge sedan jag verkligen
                  v e r k l i g e n      L e v d e
    i annat än postuma dagdrömmerier
         existensen har visst tagit sovmorgon
          (tjugofyra lögner i sekunden, identiska)
       men du har inte fattat
                HARDUINTEFATTATÄN –
            det var länge sedan
såjävlalängesedan att jag glömt hur det kändes då
        pulsen var i takt och kroppen oförstörd
    minnet ljust – åtminstone förträngt
                 orden rimmade och ångesten
               (ångesten kändes)
       nästan som nyfödd och jag
                jag hade ännu inte börjat
skrapa upp mitt trasiga jävla hjärta från marken
          ännu inte insett att jag
   (jag var lika blind som du och alldeles för stark)
                    alldeles för stark för att överleva
    alldeles för stark för att överleva mig själv

        (vingbroder, ingen ser det du känner)
    för oss verkar alla drömmar annorlunda
ingen smakar det du hör ingen hör det du känner
- skuld finns det gott om för andra så se aldrig bakåt
  det handlar alltid om krig vårt och deras och vi
        vi är kamikazehjärtan du och jag
  (så snälla, gråt inte för mig)
           jag kommer liksom ändå alltid att störtdyka
  få soppatorsk tretton meter innan målet
                  ensam störta mot mitt eget
           b a k b u n d n a        h e l v e t e

     redan innan, redan innan jag
satt vinden i halsen rånmördat mig själv och
     haft otrohetsaffärer med döden
              v i s s t e     j a g
        (visste jag?)
          hur människor slukas
 av ljusrör och vita knotor kontor kontur
       hur allting slutar och hur alla inbillar sig
    hur alla tror / att de känner :
         (att de känner henne)





III.
    hon svettas och sanningen är på glid
(som skolgårdsmulningar, frostiga vinterminnen)
          ett ord – hans namn mot min hud
    en långsam tunga ner längs nacken
innanför kläderna – utdraget liksom skam
                (liksom dåligt)
            d å l i g t       s a m v e t e :
en stelfrusen muskelsjukdom – som iskall snö med grus
         rivjärnshat i ansiktet
d ö d s r y c k n i n g a r    /   i    e n    p l a s t p å s e –
               en bedövad amputerad dröm
          (revor i sömnlösheten ångest i drömlandet)
   ensamhetsillusionen som dött sju dagar tidigare
           fantomkänslan av skam; hemligheten
(tanken jag fortfarande har känsel i –)

                mitt nyfödda monster
         i en kuvös på bårhuset

URSÄKTAHÅLLKÄFTENNISKRIKER –
          blåser ut mina trumhinnor med alla era
      (outtröttliga öronbedövande obegåvade)
                    satansjävlalögnersåsluta
        sluta köra med mig – jag är åksjuk
                    plattanimattankörmig –
             kom igen nu kör mig
                     k ö r      m i g –
                       rakt ner i botten:
        sluta köra med mig – jag är åksjuk
             (åksjuk och jävligt)
      j ä v l i g t         i l l a m å e n d e





IV.
       jag visste det jag visste det
                visste allt –
           han visste det redan från början
    när jag fullföljt mitt värv
                bidat min tid och tyst undrat
         (för tusende gången)
                     hur man andas –
strippat för hungriga blickar levt min död och
        kastat bort mitt liv för en livstidsdom
           i       r ä n n s t e n e n
(kommer dom / kommer jag / kommer jag?)
      att efterlämna enbart
iskalla nattsvarta (tårdränkta bortskänkta)
                 v u l k a n u t b r o t t ;
         kollisioner eruptioner emotioner
 knäckta människor döda dagar och punkterade luftslott
               (förlorade krig och brinnande flygplan)
        e t t       f ö r f l u t e t
                    vars vägar / jag vägrar
                att någonsin korsa
             i    g    e    n    –







      den person jag trodde var jag badar i skuggan
  och fast hon inte längre känner mig
                 äger hon mina rörelser
       fastän jag vet att jag aldrig någonsin kommer att bli
                          samma som jag igen