det var kulturfestival i Skåne, program dygnet runt. för folk i kultursvängen som ville övernatta fanns Stora Kultursängen, bäddad för ett dussin. det var mörkt när jag kom dit. jag kröp försiktigt in mot en plats nära huvudändan, strax till höger om mitten, lade lillan till höger om mig och slumrade till.

vaknade och frös, makade mig närmare kroppen till vänster om mig för att få värme. men. var det inte? jo. det var ju han. mannenimittliv. herregud det var ju för bra för att vara sant. jag låg stilla, nära, såg hans roade leende i gryningsljuset. han tände lampan och tog fram glasögon och bok som den kultursnubbe han var. var det Brighton Rock kanske? håret skimrade i glödlampans sken.

kanske hade han anat att det var dags, för strax ljöd alarmet för nästa omgång av evenemang och folk troppade av i små grupper åt olika håll. lillan blev orolig och gick i sömnen. en kvinna vid höger fotända påpekade för mig att hon inte skulle ligga här i vuxensängen, utan i sofforna längre upp i korridoren. jag bar henne dit, hon var varm och tung av sömn.

när jag kom tillbaka var vi ensamma. han låg på sidan nu, kurade ihop sig lätt, jag tryckte mig intill hans solbrända rygg, han var het som en kamin och hans ögon njöt.

- du vande dig snabbt vid den där värmen va? sa han och vände sig på rygg. hjälp, det här går undan, tänkte jag, sträckte ut en arm och höll om, började treva över hans kropp, förföll till klyschor och råkade nudda vid hans stånd alldeles för tidigt. det var perfekt men jag blev nervös. så här skulle det ju inte gå till. jag som hade väntat så länge. och jag var ju normalt en van Femme Fatale i kulturkretsar.

han lugnade mig. - det finns tid. vi har all tid i världen. det kan du väl i alla fall lita på?

klockan slog för nästa programpunkt, folk bytte plats, strömmade ur och i sängen igen. mannenimittliv gick uppåt korridoren för att lyssna på en filmföreläsning med Olle. själv minglade jag lite, bläddrade i folianterna på sängbordet. det var mytologi, astrologi och egyptologi, kände igen åtminstone en en bok från min egen hylla. en av arrangörerna kom och gjorde reklam för polskestafetten nästa helg. han räknade med min medverkan men jag måste tyvärr göra honom besviken, kunde inte stanna en hel vecka till i Skåne.

jag hade inga glasögon på mig men skönjde ändå hans gestalt på håll, han kom där med vargskinnsvästen och brillorna i sällskap med Olle. kutade lite, mötte min blick, log sitt spjuveraktiga leende, spelade blyg och rodnade lätt.