Förskräcklig gemenskap
fyller mig med glädje
och en rädsla av att
bli sist ut ifrån plan.

Så som en ensam
orörd bok
efter gryningspyromanens
sjukliga attack.

Känslan av att vara
kvar i helvetet.
Ensam
tar död på mig,
långsamt,
In i det sista.