gått i det ljumma regnet, hämtat kraft för att betala räkningar. sura barn, mögligt bröd, härsket smör, avlagringar i ugnen och udda knappar som ska bytas, ja va fan, lite skit får man ta. men när man sitter där vid köksbordet, tvekar med pennkniven i kuverthörnet och försöker tränga ner något ätbart och drickbart i sin förstockade hals, att det då kommer en jävla puckoarielande och flaxar i kökslampan och stör med sitt ihåliga skratt, det är bara för mycket. ingen respekt överhuvudtaget för en stackars låginkomsttagare som vill försöka må bra på ett lagom mesigt sätt, nänä, anden har fått för mycket självhat tillbaka på skatten och vill så gärna dela med sig. hata mig du bara, säger han, det är bra för dig, du kan inte gå här och spela ängel hela dan. satans pedagogande, lärarjävel tänker jag och försöker lugna ned mig över en mandorla. då blandar andejäveln ihop akvarellpennorna så att hela färgskalan luktar skit och spelar AC/DC på högsta volym, jag som bara vill ha grön el och skogssus. hur ska en väluppfostrad flicka förhålla sig? jag skriker sönder några dricksglas till, river av lite skinn, tänker att Tegnér hade fel om det där med vanskligt och kort, funderar på att stoppa handen i köttkvarnen men ångrar mig i sista stund och skriver i stället: måtte fogden ta dig och skicka dig i ett fönsterkuvert med din uselhet väl synlig, och adresserat dit pepparn växer, ditt förbenade väsen.