det är sent, kanske
för sent alldelesförsent eller kanske
   (kanske alldelesförtidigt – )
 det är sent och kanske vet hon redan
        redan alldeles för mycket

    om alldeles för många
  saker du önskat
     (att du aldrig ens övervägt)
  att yppa / en hemlighet :
         j a g   ä r      /      a s k a
  en solkig svartbränd krematoriefjäril
     en sång på repeat
kasserat kaffepulver av en flyktig
  uppbränd själ som flugit
för nära, alldelesförnära
     din dödliga förtärande låga

   j a g   ä r      /      a s k a
 (ljusets hastighet i vakuum –)
       som du återanvänt och bränt
  h u n d r a t u s e n t a l s g å n g e r –
men hur många piller dom än skriver ut
      finns inget recept mot ånger
  jag är / alltjämt aska – som du
hänsynslöst skyfflat runt och skjutit framför dig
             (en mörk fläck i kvällssolen)
        ett spejande öga i månen –
   skrovligt klippigt skinn härjat av tiden
     en besk dryck som bränner på läpparna
ångest som aldrig går att filtrera bort
olycksbådande skuggor av olika former
    blinda cancerceller som sträcker sina tentakler
                     mot livets värme:
     jag är / aska – som du
hänsynslöst skyfflat runt och skjutit framför dig
      längs golven i din jävla fabrik
  din förkolnade tjernobylkärlek
en dunkande bomb och ett tidsinställt hjärta
         (inte livets värme aldrig utan minnets tysta)
                 s t i l l h e t –
      något som kokat men lämnats att falna

det regnar syra motvilja napalm och
           anklagelser och jag
     jag är trött, det är sent
(jag är trött, det är för sent)
           så jävlaless nu på att vara
       ditt satans paraply –
det är för sent att söka skydd nu, skyfallet
      tårarna kommer hitta dig
  hitta ända innanför


    jag är en fighter säger många
men jag kämpar och ger upp ungefär lika ofta
(att fly är livet, att dröja döden)


någon eller något inom mig har givit sig av
     med nerböjt ansikte och utan ett ord
(jag undrar hur jag lärt mig sluta andas
                          och varför)
                       jag inte dör
  dörrar öppnades och stängdes, som ögon
(klippande vakande saxar i pappersnätter)
     dina ord som avgrunder, statiska/ stirrade sönder
                     min bröstkorg
            klor i mig, trasigt innanmäte
klor som vandrar fastnar klor som dödar
    b   a   k   t   e   r   i   e   r
                   klor som sliter med sig
          hjärtat halsen pulsen –

    du grävde ut mina drömmar och andetag
             släckte ljuset och lämnade mig
(tom och ensam, kontaminerad aska på en steril brits)
              en mörkröd snabbt vissnande
 dödsblomma mot vitt underlag:

 med utsörplade minnen och bortglömda namn -
                 (alla mina egna)
               n  a  m  n
          som sår : ditt namn
    mot min hud – den sista skymningen
(i gryningen hade något annat redan flyttat in)
                 i min kropp / via sugrör:

   j a g   ä r      /      a s k a 
             och jag vet redan
(från botten av mitt hjärta och djupet av min grav)
       ängel, jag vet redan
(dom tror dig eftersom du ljuger)
              men jag, jag vet
        jag vet redan allt jag vet redan
r e d a n     a l l d e l e s      f ö r      m y c k e t –