Håll fast det som skulle kunna rinna bort mellan kärleksförklaringarna på min arm.
Du har sett mig vandra på vatten,
ryckigt men ändå.
Det har sagts att du tar min anda,

ständigt.

Hon tar regnet,
du får allt.

Av mig ger jag det ingen annan ville ha.

Håll fast,
drömmar om fjällklädda tak,
en morgon där vi läser balkongpoesi och tittar ut över 10 dalar.

Morgonvarma strån som kittlar barfotadrömmar på en ensam bänk någonstans i en park jag aldrig besökt.