Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Undermåtta av något slag (av den typen som ler)

Så trött
på att vara

hon som smälter in i tapeten
(bokstavligen)
och med nerslagna ögon
ler åt föråldrad nostalgi,

hon som är svältfödd på kramar
men (bokstavligen) skulle kunna dö
för att få röra vid förbjudna läppar



Så trött
på att vara

hon som känner sig förbisedd
trots ärren och orden och det som kallas
"friends forever",

(som om något jävla halsband skulle kunna lösa alla problem)

hon som dricker sig redlös
för att kunna hångla med en främling
vars händer är överallt

(första gången skulle vara med dig, det är dig jag vill ha)


Så trött
på att vara

hon som misshandlats av morsan
trots att det är farsans jobb
och aldrig säger ifrån,

hon som föddes i Fiskarnas tecken
med förvirring och osäkerhet och
svaghet i psyket

(det är dig jag vill ha
tror jag)


Så in i helvetes jävla trött
på att vara


Fri vers (Fri form) av RD_
Läst 260 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2011-09-21 14:44



Bookmark and Share

  Elinsomalltid
så sluta vara hon
2012-02-25

    ej medlem längre
En text som känns en smula som att vara trött och less och som att vara trött och less på att vara trött och less när man inte riktigt kommer någon vart utan bara känner frustrationen sakta sprida sig ut i hela ens kropp, själ och väsen. Det finns både en längtan och en tilltagande förtvivlan i den här texten och det tycks som att allt man vill ha och allt man längtar efter är allt det som man aldrig får. Man bara smälter in i tapeten, ingen ser eller lägger märke till en, och hur man än vrider och vänder på det så får man ingen bekräftelse på sitt värde. På något sätt så känns det som att hela dikten är skriven i ett enda stort sjok av aggressiv besvikelse och ett raseri där man nästan skriker ut sin ilska över att alltid bli förbisedd och heller aldrig riktigt kunna försonas med vare sig sin person eller sin situation i stort. Man är så trött på att vara att känslorna nästan kokar över och orden bara smattrar ut på papperet i en enda stor expressiv exposé. Och visst är det uttrycksfullt. Det här känns som att det kommer direkt från det svärtade hjärtat och sedan helt ocensurerat söker sig ut i cyberrymden.
2011-09-24

    ej medlem längre
Älskar dina titlar, och även dikterna är lika bra!
2011-09-22
  > Nästa text
< Föregående

RD_