- men livet går ju vidare,
om man inte kollar i självmordsstatistiken

" />
Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

- men livet går ju vidare,
om man inte kollar i självmordsstatistiken




Cirrostratus Undulatus (sprucken prisma)

 



 ett slitet leende
       (mitt / jag –)
under fotsulorna / tunnare för varje steg

      ett överlevande
   m   i    s    s   f   a   l   l :
(på andra sidan solförmörkelsen)
       fast bakom ett andetag;
             ljusskygg ljusskytt –
   
aldrig ämnad för den här världen


fågelsnö / med hår som spindelnät
    ett leende trasigt ansikte
(nervöst hackande skratt)
    som sprucket glas i motljus
 reflekterar hon inte
             mer aldrig mer –
       tänker känner andas

     
inte mer
          (snälla; inte mer –)
 

  min vikt min längd min
yta insida area och ickeexistens
        a n d e t a g :

      mätt i traumaenheter –

      tar spjärn
        
mot alfabetet och
   stångar huvudet i väggen

   
(hårt hårdare hårdast)
tills jag vet att det blöder och rösterna somnat
vaggade till sömns av taktfast dunkande
           r  y  t  m  e  r  –

      så när solen går upp och dom vaknar
då skräcken och önskan smakar likadant
       upprepar hon ekot skruvar upp tempot


tankar som luftskepp eller dimmaneter;

       
i ett klirrande stålvitt
   f j ä d  e  r v a t  t e n
blandar jag blod med aurora


som människa / hade hon
     ett visst mått
 
(vikt längd yta utan insida)
 area och ickeexistens; ett visst mått
        
ammunition i kroppen

    12,7x99 – hon
tog slut när mänskligheten
      inte längre räckte till –
   inte längre gick att spränga
 i mindre smulor; fler fraktioner

          v a s s a r e      k a n t e r
av svikna löften utstuckna ögon ord utan mening
 (snöflingor i storm tankar i inbördeskrig)


när larverna blev för många gick hon in
      
i sin kokong för att aldrig återvända
  medan bomberna fortsatte brisera
             (– utanför)
vann snön bitvis mark
där solen strålar sedan länge
         slutat värma


  sådan lättnad att inte behöva
njuta av solskenet, att gömmas bakom moln
           
sådan lättnad att regna
    genom alla drömmar, all förtvivlan
      
sådan lättnad –
(att äntligen äntligen)
     äntligen till slut
               att äntligen slutligen
           få kapitulera –





Fri vers (Modernistisk dikt) av Psykhe128
Läst 159 gånger
Publicerad 2011-09-22 19:47



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Psykhe128
Psykhe128