det obehindrade regnet
uppåt bilen åker
pastan i ett durkslag

pyramidsystemet
hur allt samlas
som damm som
grått damm som
ett platt fall


med mellanrummen
som den inhyrda
allting över allt
överallt

hon knarkar på bordet
det tycker hon är skoj
han somnar på sidan
han somnar gott
hon snusar i kaffet
kuddarna flyger


mina skor var inte
mina skor var
hon vill ha igen dem
hans dörr kan inte
stängas


laddaren dammet
ett missat samtal
hur alla går ihop
smälter fem vita
kamerahus

jag ska flytta in där
välkommen hem


det oförändrade stället
och samma känslor
som samma kanal
alla repriser på svt


hon springer i skogen
hon blir alltid andfådd
tv-rummet kanal crack
han kommer på natten
hitintills tills reprisen
tar


örngotten
pastan i ett durkslag
mellanrum utan
en tumstock utan
tummar.