Min far finns kvar i minnet
han dog när sommaren prunkade som mest.
Han brändes i augusti
han blev nu en förkolnad rest.

Det är svårt att fatta
att upphovet till mig.
Gått upp i rök och aska
och ej längre kan tilltala dig.

Hans liv förändrades en dag i juni -03
en stroke tog hans tal.
De sista tre åren var en plåga
dom fick han tillbringa i en sjukhemssal.

En plåga kan kännas lång
så fruktansvärt destruktiv.
Så lättar plötsligt plågan
och döden stormar in med jättekliv.

Döden är livsviktig för alla
och alla skall vi genomgå döden.
Men visst bir det tomt när någon dö
vi som lever får minnas dessa öden