Genomskinligt tranparent
Utan svärta eller hat
Ja, kanske
Men fortfarande mycket mer äkta än er
Ni som säger att vi inte håller måttet
Att vår "flickrumspoesi" är rosa och fluffig
Se er själva i spegeln
Och tänk en gång till
Har ni någonsin älskat med hela ert hjärta?
Har ni nångång skrattat bara för att?
Har ni nångång stått på den yttersta kanten till dödens djup?
Har ni älskat förtvivlat utan tanke på någonting annat?

Har ni verkligen levt?

Det är inte vi som inte håller måttet
Det är ni som är för dumma för att förstå.
Ni vill ha svärta

Ni vet inte vad ni talar om

Det är ni som är ytliga

Ni kanske är vågorna på havet som skummar och rör sig i vilda rörelser
Men det riktigt intressanta finns så mycket längre ner
Och ni är för svaga och för obetydliga för att simma ner och upptäcka det

Ni kan dra åt helvete
Jag spottar på er existens
Forsätt lev era obetydliga liv
Ingen kommer komma ihåg er när ni lämnat jordelivet

Se er själva i spegeln igen
och försök säga till din bild att du är stolt över ditt liv

Försök

Lev i eran avundsjuka över att unga kvinnor kan överträffa er

Och när ni ändå är på språng
Krossa spegeln och spotta på den

Mer än så är ni inte värda


Jag däremot
Jag kommer gråta och skrika
Hata och älska
Och skratta från hjärtat
Jag kommer leva mitt liv fullt ut
Och uttrycka mig precis som jag känner med hela min existens


Jag kommer alltid vara en bättre människa, och poet, än vad ni någonsin är.