Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

une pensée minuscule


clas på hörnet
hans mat krossar glas

han mötte mig på natten
det var i stan den
kvällen

sommarskylten vinterskylten
allting är perfekt

han vill inte
det är uppenbart tydligt
vi kan inte alltid vila
gå på alla allas alltihop
liknar nog inget

han klipper mitt hår
kikar i smyg
han vill ses ses ses
flyga iväg

vid skogens slut
eller bokens början
likgiltig verkar konsten
de har sex på en
vernissage

mitt i antiloperna
kanske i djungeln
babar kisar på ena
ögat


clas på hörnet
hans mat krossar glas

mannen i trappan
jag fick månen
som gåva

liksom han med
handen i väggen
liksom han med
benen på bussen


som hungriga barn
går de mätta hem
till sitt.











Fri vers av Elin Katten Lo VIP
Läst 239 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2011-10-21 22:15



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Ditt diktuniversum - man vill nog helst inte leva där, knappt ens betrakta det på avstånd ... fast egentligen finns ju bara ett universum och där är vi vare sig vi vill eller inte.
2011-10-23
  > Nästa text
< Föregående

Elin Katten Lo
Elin Katten Lo VIP