Det vilar en vacker klang i ett antagande,
så som det kan bli när andan tar slut innan leendet fått svar.

Möt mig där,
under lövtäcket som rasslar mot kinden och doftar höst.
Tyst och hemligt saknar jag dig,
som ett regn vill jag snudda dig.

Kanske, kommer jag hem,,,
när vintern rusar in och äter brunröda högar av kärlek.

Då kommer jag hem om du möter mig med din lilla hand utsträckt,
läppar som glöder när de läggs vid ögonbrynets slut.

Där är jag hemma.