Höstens dunkla leende

Inte ett enda av de få löv
som återstår
rör sig

inte ens aspens

i stillheten anar jag
det dunkla leendet
som trots allt bor

i höstmörkret

och vinden som bara
anas som en stilla
krusning

smeker min kalla kind

Fri vers av Michaela Dutius
Läst 400 gånger och applåderad av 16 personer
Publicerad 2011-10-29 13:39

Skriv ut
Spara som PDF

Anna* Det är när vi kan känna det leendet som värmen inom kan stiga åtminstone lite emellanåt och ge den kraft som behövs för ännu en sträcka. <3 2012-01-16

Anna* Det är när vi kan känna det leendet som värmen inom kan stiga åtminstone lite emellanåt och ge den kraft som behövs för ännu en sträcka. <3 2012-01-16

Lethe Underbar. Vackert skrivet. 2011-11-03

Birgersdotter Tycker om denna höstens dunkla leende 2011-11-03

Mr Lindemann Naturligtvis är det bara en Norrköpingsbo som kan skriva så! 2011-11-03

AA Mycket vackert skriftat. Den bokmärker jag. 2011-11-02

Maria T Så vackert om hösten 2011-10-30

Lena K Nilsson Fint om hösten! 2011-10-30

Fredrik Stillesjö Ja, det finns ett leende även när mörkret faller... Hälsar vännen Fredrik 2011-10-29

anits En mycker vacker och stämningsfull dikt 2011-10-29

Christine Sabel Du förmedlar en kärlek och känsla för hösten som jag känner igen, tack, snyggt diktat 2011-10-29

Ronny Berk känner den texten som en hyllning till hösten, färgernas och stillhetens 2011-10-29