På vägen mot Tranås står hon där
Birgittan i reslig gestalt
på väg att kasta sig ut över stupet

Med bultande hjärta såg jag mitt liv spelas upp
Natt och dag redan fyllda av stup och lockande najader
Toner att följa in i fördärvets grop
Branter som omringar alla tankar underifrån
likt nattens tvekan i gryningen

Snurrande huvuden, skarprättat liv
och så Birgitta redo att falla ut över vägen

Över stupet -

låter hon vansinnet leda henne ut
eller tron?


Jag förstod med ens att jag aldrig vågat steget utför stupet
och mina drömmar lägger sig åter
till stilla vila bakom försiktighetens altare