Jag lärde mig som
litet barn
att ingenting varar för evigt

och kanske kan vi dräpa drakarna
men de springer så satans snabbt,
och jag fick aldrig handboken "drakedöd"

Så jag springer efter det som tar slut
jag springer springer springer
efter vägen ut ur detta drakeland

utan att veta vart jag var på väg
sprang jag med allt jag hade kärt. 
Jag sprang under piska och tvång
men för i helvete visste jag inte vart,

och tårarna rann
blodet rann igenom för det är som man säger:

"Blood is thicker"

Och i den sekunden rasade allt samman och jag stannade. 
Stod stilla länge
drömde om barndomens drakar och
manualen
jag aldrig fick.

För drakarna hann ikapp mig
och jag har inget försvar
men jag blir trött på att springa efter så många mil
så jag lade mig på marken och såg höstlöv ýra ner
medan tårarna landade bredvid mig. 

Ingen kan hejda en katastrof
man kan bara mildra fallet och falla har jag gjort hela mitt liv
Jag kan inte falla mer. 

Jag saknade de som svek
och de som lyckades döda sina drakar
titta på mig och de tittar ned.
För min drake lever starkt och friskt, 
skuggar mitt naturliga liv. 

Så jag ger upp.
jag ska aldrig mer jaga drakar
jag ska aldrig mer springa snabbt
jag ska aldrig mer tro på en framtid
utan ska glömma alla drömmar jag drömmt. 

Jag ska ligga på marken 
bland höstlöv, blod och vatten