I generationer har vi blickat uppåt.
Vi har skådat mot stjärnorna och tänkt att där
finns något som leder oss,
där finns något gudomligt som styr våra liv
och bestämmer våra öden.

Vi har studerat våra kroppar,
analyserat växter och djur,
känt dofter och rangordnat alla naturens nyanser.
Sedan har vi smakat på dess frukter.
Vi har tänkt att allt detta måste vara skapat av någon,
av något gudomligt.

Vi har skapat ismer,
byggt upp olika samhällen
och förvandlat andlighet till politik.
Sedan har vi dragit gränser
och skapat olika nationer med olika styren och mål.

I alla tider,
från våra förfäder har vi lärt oss att bruka jorden,
tacka för maten på våra bord
och hushålla med våra tillgångar.

Allt för att vi har någon där uppe på månen,
någon som ser oss,
under stenarna på marken,
i havet eller i vinden,
något gudomligt.

Men dagen då pengar skapades
och kom in i våra liv förändrades en del.
Dagen då marknaden började styra våra liv
bytte det gudomliga skepnad.
Från ett tidigare oförklarligt naturväsen
till en fondmäklare,
från ett tidigare intensivt sommarregn
till en aktie.

Det mest gudomliga idag
är inte längre konsten att överleva.
Det handlar mer om att konsumera,
expandera och få tretton rätt på stryktipset.

Gud som beskrevs i våra heliga skrifter
eller den Gud som en gång i tiden fanns i våra liv,
är idag antik.
Det märkliga är ändå att Gud fortfarande finns,
han har bara bytt adress.

Han bor inte kvar på månen,
i havet eller i vinden
och om någon frågar mig om var han bor så svarar jag Wall Street,
Gud bor på Wall Street.