Gungstolen gungar, och sjunger en sång
gnider och kvider, likt en fiol
och upprepar verser, gång på gång,
sen stiger refrängen upp som en sol.


Gungstolen gungar, gubbarna dricker
och fyller ärrstinna magar med mjöd,
bullrar vad buken i dem besitter
om vackra flickor dem ungdomen bjöd.


Gungstolen gungar, gummorna stickar
färggranna vantar i stickiga mönster.
Den döve diktar, händerna vickar
från världen inom tystnadens fönster.


Gungstolen gungar, eldhärden flammar
den ger värme åt tider som varit,
och gläds åt de gamla tavlor som dammar,
men sörjer så åt hur åren förfarit.


Gungstolen gungar, kistorna spikas,
dödgrävarns träspade gräver en grav
åt den som med dödens järnhand förlikats
och skålar med Satan på evighetshav.