Början slutar först,
oväntat överaskande.

I en cirkelkomposition lika slät,
tillrättalagt som trassel.
Närvaro i dånande rytm som väcker medvetslösa..

till liv.

Låt det som var jag se,
känna andas...vakna.
Inte sömnvandra över hala kullerstenar i Sveriges minsta stad där jag är groteskt stor.

Alltid samma virrvlar av hopp, förtvivlan...
kärlek.

Ögon över stålgrå kant ser inte tittar,
det känns.

Det första slutar inte...
ännu