jag gråter för mycket
nuförtiden

låter alla som står i min väg
ta del av
de små hudflagor som
singlar från mina axlar
skäms aldrig över klosåren
längs kinder och hals
(utom inför mamma)

men jag
håller ändå emot så
de kan ju inte veta
att de aldrig får veta
för att min temporära afasi
gör sin röst hörd
så fort jag kommer för nära