För varje morgon , för varje natt
Kramas gnistan i mig alltmer matt
Gjort de till en konst att dölja alla spår
Så jag slipper förklara när jag fäller nästa tår

Det är en ynnest att sanningsenligt utåt le
Oftare det bara är de jag vill få er att se
Vill bara skrika så allt de onda kommer ut
Drömmar om att falla snabbt för att njuta av dess slut

Fylld av kärlek som jag inte någon vågar ge
vem är stark nog att stanna hos mig
När de sorgen inuti mig en gång får se
Håller endast ut nu för att kunna finna dig

De enda lilla hoppet jag idag äger