Ateljén står tyst i vila,
ännu är det inte morgon;
maran är ännu inte riden,
bilor och snaror väntar.

En uppstoppad skata skelar
med ögon av glas,
med fjädrar som bleknar;
ett förfall i intryck.

Blandar krapplack med damar
och druidiska lasyrer som rinner
med citrongult, ultramarine och bränd sienna.
Duken mjuknar och möter mig.