Det ytliga samtalet flyr
skuggan av det tunt sagda,
bryter tystnadens skiftande estetik,
trasar sönder tankens blinkande rötter
med en polyfont skärande ringsignal.

På resan hem under ljuden
blir inget sagt,
världen förblir möjlig;
fragment bleknar.

Sammanhanget förfalskas
i takt med förbindelsen,
som ekon
som tvärsäkert
stämplar in samtiden
i dunkel enkelhet.

Strömmen dränker
tråden, nerven;
en osynlig larver,
vintervilsen, utan motvärn,
är skyldig sin mjuka sarkofag
en annan tid,
en annan tysthet.

Det outsagda, ohörda,
de omärkta korten,
det som utgör förefintlighet,
byggstenar, nanosammanhang,
allt som inte brusar
på någon radiofrekvens
med tvättmedel och orakade
plattityder till kaffet
i trasig hegemoni,
allt som inte är du
är du ändå.