Efter regnet kom sniglarna
med sina stela turbaner
i stilla majestät,
luften doftade våta nässlor
precis som när världen
var full av möjligheter
och vinden gömde sig
i regntyngda buskar.

Mäster Tomaso sjönk
allt långsammare
i den våta kyrkmyllan
och för att inte drunkna i hans sånger
flydde maskarna rätt ut
till en väntande fiskare
i dagens glasgrå vila.