Du frågade mig
varför jag gråter.

Du frågade mig
varför jag inte kom till dig.

Och jag minns att
jag sa att
du skrämmer skiten ur mig.

För du är den mest destruktiva människan
jag någonsin älskat
och jag har sett när de kommit och hämtat dig
med blinkande ljus och ångest på hög nivå.

Och jag klarar inte av att veta
att du skadar dig så

Och jag tänker på den dag
de kommer igen
för sista gången.

Och älskling,
det skrämmer skiten ur mig.

Att känna sig så fruktansvärt hjälplös,
och det faktum att jag
inte kan rädda dig

gör allting så svårt.

Och jag trodde nog
att det skulle kunna gå.

Men jag vet aldrig när jag träffat dig för sista gången och ingenting kan stoppa ett skenande tåg och jag vill bara rädda dig men det är för svårt och jag räcker inte till, jag kan inte nå dig och jag gråter, jag sörjer dig trots att du sitter bredvid mig och jag önskar att jag kunde hjälpa dig men du har redan gett upp och du frågar mig varför jag gråter och jag önskar att jag kunde förklara hur mycket du skrämmer mig men ingenting ingenting ingenting kan andas så och jag förstår ju hur du mår, jag bara önskar att jag kunde rädda dig från dina blödande sår.

För jag älskar dig

men älskling,
du skrämmer mig så.

(och trots allt kommer jag aldrig låta dig gå)