Dagen släcker sina dovt porlande drag
och pojken kryper in under mörkret.
Stråken sträcker ut sig längs med fiolen;
strängarna vibrerar under täcket.

Varje morgon söker pojken tecken
på att ännu en vinter har passerat;
han ser buskarnas och trädens knoppar
och de tidiga lökarnas rörelse.

Titta Pappa! säger han och pekar.
Snön har i det närmaste försvunnit.
Luftens bitterljuva vemod viskar ljumt,
trädens klockor ringer in våren.