Djupa tankar jag ikvällen får.
Det är saker jag ej förstår.

Min son han säger ibland en fras som är svår.
Vi lever ju ej längre om hundra år.

Vi ska ju alla dö en dag.
Jag känner bara inför orden obehag.

Ändå finns en tröst att få leva just nu och här.
Att man inte vet när resan börjar till ovandär.

Så ser jag hur månen strör sitt ljus över oss människor och hus.
Jag släcker då lampan, mitt eget ljus.