Kunde kärleken dö på vintern?
Nej — kärleken dör ej i vinterväder!
Isblommor, vinterrosor, i mitt fönster.
Blommorna som små diamanter
gnistrar i morgonens strålar.
Kärleken är inte alls död,
allt är endast fruset för en stund.

Vintern förstör inga varma känslor!
När det blir töväder igen, hänger
kristalldropparna i hängen.
På kvällskvisten blir det något kallare,
isiga pärlhalsband föds,
kärlekens frusna tårar.

Vårens blommor är ju döda.
Från himlen duggar det iskristaller,
de klamrar sig vid döda strån,
snöflingorna har gått och lagt sig
på skogens grenverk
vinterns snövita, mjuka ramar.

Min älskling, på vintern ger jag dig
isblommor av diamanter.
Jag pryder din hals med ett pärlband,
kristaller frusna av mina glädjetårar.
När vintern igen ger sig åt våren
skall mina smältande tårar väcka
vårens sippor till liv
Kärleken dör ej, vilar endast en stund!

© Heikki Hellman (120127)