Jag är dum i huvudet. Gråter på bussen. Blir hysteriskt arg för ingenting.
Ingenstans känns
som hemma
Hela livet
ett stort dilemma
Ett stort pussel
där inga bitar
tycks falla på plats
Vill ibland
vara någon annan
vara som dig
Fast är samtidigt
glad
att jag
är jag
Men inte glad
att jag är
som jag är
Har bestämt mig
för att bli
lite mer
som dig
Men ändå fortsätta
att vara
som mig
Finna balansen
lösa pusslet
Hitta någon
att älska
hitta dig
Tillsammans
ska vi dränka
våra sorger
med lyckan
Lyckan
som vi skapar
tillsammans
Och fortsätta
att dränka
våra sorger
Tills lyckan ej
finns kvar
Tills den blivit
överkonsumerad
Och det bara
finns tårar
kvar
Att dränka
sorgerna med
För det kanske
är det
som de är till för
Dessa tårar
som faller
ned för mina kinder
Ganska så ofta
nu för tiden
Ibland på bussen
ibland på stan
Ja
jag är inte rädd
för att låta tårarna falla
bland andra längre
Inte sedan det
blev klart för mig
att det aldrig
Aldrig
aldrig
aldrig
Skulle bli
du och jag
Och jag kommit på
Att om jag visar mig ledsen
så blir jag glad
Och
Att om jag visar mig svag
så blir jag stark
Vad det nu spelar för roll
om man är glad
och stark
Om man är ensam
Och blir ledsen
och svag
igen
Bara du
kan rädda mig
från denna onda cirkel
bara du
Bara du