Önskar
att vi
förevigt
kunde stanna

Här

I den här tiden
på den här platsen

Vi två
inuti ett skal
som stänger ute
allt och alla andra

Allt det
som vi hatar

Allt det
som vi en gång
älskat

Och allt det
som bara liksom
fanns
av ingen orsak

Åtminstone enligt
vad vi visste

Men inuti
vårt skal
behöver vi
heller ingenting veta

Ditt lena hår
mellan mina fingrar

Dina mjuka
lätt fuktiga
läppar
mot mina

Dina långa
naglar
som rör sig längs med
min ryggrad

Som ett dragspel
med ljudlösa toner
men som ändå
låter

Så ofantligt
vackert

Men tiden
står aldrig stilla

Klockan tickar
dödar oss
i varierande hastighet

Vem av oss
tar den först

Efter
att vår tid
är över