Det är nätterna

ett svärtat sammetstyg

en väv

en nedsmutsad karta utan dokumenterade gränser



Månens ljus bleker sönder mina hornhinnor

vaknar upp, Oidipus

Månen håller mig vaken

och hon håller mig sällskap



Minuterna simmar trögt fram i sirapen

Och räknar får efter får efter får

Väntar på mitt drömspel

som väver samman dagens trådar



Svettdränkta laken

trasslar in mig och låses fast

likt drömknutar utan slut

Sekundvisaren tickar, men tackar aldrig



Vaknar under en allt för sen timma

och dränks av mörkrets filmvisning

bakom slutna ögonlock

Blod istället för tårar



Smutsade underlakan

av smekande silkesmask

nedfläckade

Då jag kl. 02.00 varje natt genomlider skendränkning



Varje morgon kör Freud ned teorierna i min strupe

stillheten bedövar och ljuger

varje morgon kommer sanningen fram

solens ljus Apollon bär fram den på en silver bricka



Salomé begravdes en halv evighet tillbaka

hon fick sin vila

påtvingad och dikterad

Hon hostade och spottade



Allt växer sig oformligt och groteskt

skuggorna förväxlas med moster huserade under madrassen

garderoben tycks överfylld av skelett

Bara huvudvärk och illamående