En intensiv inandning och en kropp på helspänn.
04:23 en torsdag.
Och tankarna som uppehålls av annat dagtid
hittar hål att fylla igen efter midnatt.

Så gärna ett leende riktat mot mig.
En blick som existerar där tiden stannat.
Eller en vänsterfot som nuddar min högra tilltå.




Bara ett litet tecken på att jag är fin.