1.) Jag kryper ihop och viker undan med blicken, i väntan på att du ska krossa mina fingrar eller slita tag i mitt hår (även om du gör det alltmer sällan nuförtiden).

2.) Gråthulkande ber jag dig att sluta, kan du snälla bara var tyst? med en sådan genuinitet att andningen hackar till. Istället för att göra det ber du mig att hålla käften.

2.) Huvudet stoppas in mellan knäna, jag försöker att andas i cirklar och upprepar tyst mantran Du avgör inte mitt värde, du avgör inte mitt värde, du

avgör

inte

mitt

värde.