"Han gnolar en melodi så skör
om ett liv i vilket han förgås
han går sin väg med tårar i ögonvrån
lämnar ett liv fyllt av kärlek
kaos i hans hjärta
lämnar hjärtat därhän
vemodet kröker hans rygg med dess blotta tyngd
ett liv för honom fyllt med tomhet meningslöshet
är för andra ljust och hoppfullt
lever sitt liv för andra ej för sig själv
han ser förtvivlan och död där andra ser ljus och hopp
i mörkret dvalar han
vitmossan smeker hans nakna rygg
blickar mot himmel mörk och karg
i drömmen han ser sitt liv perfekt
ljusår från hans verklighet
dock närom andras blida verklighet
längtan och trängtan har han slagit bort
gett upp slagen förnedrad
smutsigt hjärta smutsigt kött
han längtar bort
han blir kvar
melodin klingar av och an
en narr en hövisk man
vacker han skrider mot sin tjärn
i djupaste skogar
tvagar sin kropp renar sin själ
naken förlorad han sänker sig ner
luften sina ur lunga tömd
svart vatten han skönjer avgrund så djup
tusende meter ner han skönja botten
han söka sig neråt sjunker behagligt
ty melodin ändas med en kall dov klang"