Se i sanningens kaleidoskop
ljuvliga Zefyros milda bris
reser ur förnekelse och dråp
upp ur askan sig på något vis

sanningen som fågel fenix mönster
till toner varken sköra eller bräckliga
speglar sig i själens egna fönster
den som förut var den otillräckliga

Förgylld utav keruber nu din stig
bort från döda skuggors dunkla dal
se, i denna stunden öppnar sig
porten till den inre fridens sal