min övervuxna eka

vi åker nu !

längs mörkblanka skär och skuggor



vattnet tätar brädornas sprickor

årorna drar

fören full av gömda liljor


vi förstod något om landet till sist, det som varit

den unkna doften från döda källor

hjälpte oss i väg


bryter vattenytan med pekfingrarna

ser ringarna

speglas i ögonens nykyssta fönster