I strålgången
-äntligen-
stormar av ljus kring halsen,
stolt pekar jag ut mina
rasande skuggor

låt dina ögon snabbt vänja sig och
de kan följa min linje överallt

du där
du som gör dig allra minst
tänk en stund
på betongen som brast
och fröet
medan jag (fortsätt tänk)

dricker lavan
rider orkanerna
blåser på månen

när stjärnorna jäser i magen
ska du sedan få se
hur liten jag kan bli
om jag växer
in i dig
igen