det är sällan

det söker sig in

mellan halsen och själen

med en djup tron av ljud


och röst som

som smeker in olja i mina avlägsna öron



de döva lägger ned sina händer

i knän som inte undrar

utan rör sig med vågornas lagar

och känner



marken som lyssnar

och någon tar bort ett förband där

där såret luftas

och musiken sker