Redan medlem?
Logga in
Opium stal min stjärna
han grät ammoniak i min famn inatt andades opium tills det mörknande jag strök honom över ljusa lockar till den vackraste själ jag har träffat kysste mig försiktigt på blossande kind och flög sin kos
i tre veckor grät jag stilla bredvid död en alldeles för kall kropp i min säng mitt hjärta exploderade bland dina kalla händer och sorgen som nu sakta kväver mig ska förena oss i det oändliga mörkret
Fri vers
av
Elin Mari Helen Fredriksson
Läst 319 gånger och applåderad av 9 personer Publicerad 2012-03-01 01:00
|
Nästa text
Föregående Elin Mari Helen Fredriksson |