Flyttning till Helsingfors, när det gavs läkaren tillfälle att jobba där och även avancera med tiden - återvändo till Viborg pappas och mammas barndomsstad, till Karelens pärla var inte möjligt, var utopiskt, fienden, erövraren regerade över deras hembygd

Det var inte första gången att komma till Helsingfors, sonen föddes här. Hans föräldrar bodde 1939 här i den samma lägenhet som de nu tog i bruk på nytt. Huvudstaden var bekant. Här hade man erfarit bombningar. Kriget jagade därefter sonen och modern på flykten för många år att irra omkring och runda den finska halvön.
Nu var tid att återvända till sina rötter. En infödd helsingforsbo. Var det även slut med tidig barndom!?

Pojken stod denna augustisluts eftermiddag framför sitt nya hems huvudentré i Främre - Tölö. I hemgatans västra ända sken den sakta nedgående solen. Solen förgyllde den vackert slingrande gatans båda sidor och fasader av sex våningar höga höghus. Utsikten var ny men ingen ny upplevelse, höghus fanns ju även i Vasa, där pojken bodde i ett sådant. Nu stod han där mitt bland Tölö höghus, undrade mot horisonten smalnande fönsterkolonner, lutande tak............

Han fyllde åtta år på våren samma år. Det första skolåret var förbi. Abc-boken var bekant. En het, vild och givande sommar närmade sig slutet. Pojktrions flyttning skedde så mjukt och flytande att pojkarna knappast fattade vad som hänt!

Första veckorna förvånades nya stadsbon över storstadens under, spårvagnar, livets livfullhet..... Kontrasten mot den förgångna var stor, "från en by till en stad!" En vid lekgård med lummiga buskage och trädgårdar var bara ett minne från en obekymrad barndomstid.
Som ramarna till en ny gård stod höga höghus omkring, tiotals vedtravar att värma bostäder, soptunnor, bakom vilka stirrade de välmående råttornas glimrande knappögon, fylliga magar och långa, tjocka svansar och ofta avfalls och sopors skarpa lukter och stanker. En asfaltgård, inte ens en växt, en buske eller ett träd.
Betydande kontraster till det som hade varit och vad fanns det nu?

(120229)