av det finaste silke och det finaste guld
kan vi aldrig väva oss livet
vi kan stapla ord
som ett babels torn
men låt några dagar
komma och gå
se då
allt blir till sand

kanske är smicker
det vi håller fast vid
som drunknande
inget annat finns att få
nakna står vi alla
och ropar ut över
vattnet

det krävs mod
att vända om och
se vad allt är
lägga ner pennan
och tystna