Två sällskapshundar
Roope och Eetu
mitt livs nästan enda, sista
glädjespridare
galopperar på marsskare,
båda är förvånade, skaren
under deras tassar bar, varför
kan vi inte mera bada i pulversnö?
Solens "laserstrålar" smälter snö,
det är takdropp, men
på ett skuggigt takskägg växer en ispinne
avsmalnande, spetsig
dess livstid är kort, begränsad okänd,
den där klara iskristallen.
Snödrivors sköra väggar störtar
i skogen det föds snöfria, bara fläckar!
Två män tittar med kikare mot himlen,
saknar, längtar flyttfåglar.
Ett par kråkor sitter i en naken björk,
vad tänker,
kanske väljer de ett tryggt träd för ett bo.
På laduväggen i solskenet sitter
vårens första fluga, stretchar sina vingar.
I videt i diket skrattar första videkissar.
Stå alldeles stilla! Du kan under snön höra
svaga ljud, många själar väntar där
att snart ska öppnas ett hål till ljuset,
då blir det gult överallt
tussilagor, kabblekor, maskrosor....
nu är gryningen varje morgon tidigare än i går
solen värmer, ger färg
på bleknade kinder.

Jag hälsar dig långt längtade vår!

© Heikki Hellman (120306)