"Jag sitter i mörkret
en svag strimma av ljus
elden smeker slickar veken
stearin rinner i rännilar
jag ser dig för mitt inre öga
bortvänd från mig
det gör inget din betydelse har bleknat
när jag ser dig vid eldstaden i grottan
då minns jag lyckan
din gestalt inramad i en silhuett av blomster
ditt leende som förflyttar berg
den värme vi samman utstrålade
underbara härliga minnen
mina ögon beslöjas ser den kalla karga verkligheten
jag är tom känner inget
jag vill inget livet är meningslöst
jag ber en bön till stora vargen
offrar mitt blod hör mig
ge mig förmågan att känna och kännas
giv mig mitt liv min lycka åter
i urskogens stora mörker
dit solens strålar inte når
därvid finns jag ensam tom
inre bilder minnen av lycka och kärlighet
försvagas försvinner
när jag i min enslighet stå"