Springer hastigt
in på rummet
kastar i mig
några dikter
måste hålla stånd!

när
trögheten fyller luften
illviljan svävar
närmare
och dumheten
får oinskränkta
befogenheter

Dricker orden
som klingande klart vatten
plötsligt funnet
i ett
för övrigt
förgiftat kärr

Målar mig i ansiktet
med ett stålhårt tankesprång
en nydikt som krycka
går ut igen
rustad till tänderna
med bevisen för
mänsklighetens existens
ännu
ekande i hjärtat.