Tora, dotter till Tor

och hans hustru Amor

växte upp och blev stor

stark och liten som mor

borden dukade hon

ogräs lukade hon

foten stukade hon

böcker slukade hon

sagorna ifrån Nord

Bibeln, Främmande Ord

och en skröna om mord

hennes hjärna blev smord

den fick sting och briljans

skolan gick som en dans

hon fick priser och krans

men hon kände genans

gömde sig bakom stol

blyg som styvmorsviol

hon fick spela fiol

drilla, skapa triol

Hon fick fina betyg

och en pojkvän, rätt dryg

men blev hemlig i smyg

drömde drömmar om flyg

sökte tuffare gäng

med ett grymmare sväng

och en ballare dräng

för sin nästa refräng

fastän nordisk och sval

blev hon fri radikal

sökte sin bacchanal

närmare mot Transvaal

som en rödbolsjevik

såg hon världens tragik

men en hemlandsmusik

förde henne till Vik

farbrodern i en dans

satte henne i trans

hon blev tredjefrun hans

hade inte en chans

till att ändra sitt val

hon blev fast i hans bal

sökte rum i hans sal

fick båd glädje och kval

födde tvenne små barn

med den vikande karln

katten hängde i garn

far han körde till kvarn

först kom Ator, en dräng

med ett underbart sväng

skön och sinnlig gamäng

dragspel, bas och gehäng

efter Moa, en tös

soft och cool så man rös

pianist, smått nervös

mycket melodiös

En prästinna hon blev

denna kvinna som skrev

Tora-rullar som brev

för revyer och skrev

det var mycket musik

dejlig bondromantik

i en skogsrepublik

där i torpet hos Vik

men ändå mycket knog

som Vik aldrig fick nog

av allt guld uti skog

bara släpte och drog

hemåt skatter och skrot

under klagan och knot

guld och tavlor, kanot

mången värdefull not

Vik var bygdernas Rex

han fick bygga annex

åt sitt samlarkomplex

Tora blev smått perplex

hon blev trött på allt gull

blev allt oftare full

och sågs ramla omkull

på sitt småfeta hull

Vik var osams med Tor

hans ordentlige bror

liksom med hans Amor

Toras värdiga mor

blind som sagans emu

som en älskande fru

slet sig Tora itu

sökte räcka till sju

Ator, Moa och Vik

krävde sin domestik

uti Viks republik

och ibland kom trafik

oftast Kliv eller Driv

stundom Liv, sällan Kiv

han var så sensitiv

Tora följde hans liv

på respektfull distans

men med stor acceptans

hörde hans resonans

som en underlig dans

Kiv var Toras kusin

hon tog smärtan som sin

när han tog heroin

underlig filipin

när de sågs någon gång

sjöng dom strax samma sång

en absurd följetong

vem var denne garçon?