Livet har farit hårt fram med dig

Så hårt att du inte längre ens
försöker säga nej

Eftersom du inte ens med dig själv
är överens
lämnar du över ansvaret till mig
att säga nej till dig

Saker och ting
säger dig inte längre någonting

därför är det som gäller
inte längre antingen eller
utan

knulla
färdiga
gå

och spring

innan livet hinner ifatt
och kanske säger dig någonting

Du slår dig vilt och besinningslöst
omkring
för att bli fri från känslan av
att bli överöst
av ännu mer ingenting

Men likväl ändå
finner du vare sig
någon reaktion eller hjälp att få
förståelse för dig

och den verklighet du lever i

En realitet som borgar för
att det för dig
inte någonsin kan bli ett vi

Men det skiter du fullständigt i!

Du vänder dig ut
och sårar
för att inte bli sårad

allt för att sudda ut
det som en gång var

och

för att få ett slut
på det som finns kvar
men som ändå aldrig blev

Nej, detta handlar inte om mig!
Det handlar om en tjej
härbärgerad i en kvinna
som min kärlek ville vinna
bara för att kunna lämna mig ...

... och för att få känna tröst
i att se min sårade själ försvinna
i en av henne själv skapad glömskans dimma...

Men det hon inte förmår att förstå
är att jag inte längre sårad är

blott fylld av sorgesamt
distanserad empati
väl blandad
med känslan av lättnad
över att det som aldrig blev
allt det där hon rev
inte heller kommer kunna bli

Stannar inte längre kvar
Väntar inte mer
på någon som saknar förmåga
och därför inte ser

vad det är hon tar
men inte ger

Den passionerade låga
hon en gång tände
är nu blott bara något
som egentligen inte ens hände

efter det att vinden vände
för sista gången

Det som eventuellt funnits
har redan brunnit ut

Om du läser dessa rader
och ändock en låga ser

känner du nog nu till slut
att den ej längre ämnad
är att värma dig

Nej, jag känner mig inte längre lämnad
Inte av dig!

För du var aldrig ämnad för mig

och det var inte heller jag för dig!

©Peter Stjerngrim