Lite funderingar kring det där med att
alla blåser alla ändå ...
Årets ärligaste dag ...
... är snart här
ja, imorgon
faktiskt det är ...
1 april
Den dag på året
då vi kan lura varandra
vart vi vill
Idag vi klurar
på hur vi varandra
imorgon
på bästa sätt lurar
Men imorgon
vi åtminstone vet
att alla av tradition
och ljuv intention
med värme
och
kärleksfull ironi
leker med den verklighet
vi alla tillsammans
på gott och ont
dock förhoppningsvis
mest på gott
lever i
På måndag vi åter
tillbaka i vardagen är
då vi liksom årets
alla andra dagar
varandra
blåser, lurar och förleder
lovar mer än vi kan hålla
sviker och försöker finna
någon vi skulle kunna nolla
eller övervinna
Tro och heder
är begrepp
som ingen synes ha tid
eller den allra minsta lust
till för
att ära, försvara och bevara
Alla blåser ju ändå alla
så fort de får den minsta chans
Det måste man ju kunna tåla
om man vill bli uppbjuden till dans
i denna vår livslånga vardag
där egenvinning och högsta vinsten
är de faktorer vi beundrar allra mest
emedan omtanke, generositet
och verkliga försök och ambitioner
att förändra
för att skapa en för alla
så mycket bättre
trevligare och mer kärleksfylld
inkluderande verklighet
ses som bristande
verklighetsförankring
och nästintill
något av en abnormalitet
Någon lär en gång ha myntat
- Det är varje människas
förbannade skyldighet
att se till att bli och förbli unik
Skulle lika gärna ha kunnat vara
min alldeles egna replik
Ty ju mer jag ser
av allt som händer och sker
ju mer övertygad jag blir
om att vi behöver förändra
vår bild av och förhållningssätt
till oss själva och våra medmänniskor
i omvärlden
För om alla tänkte som så
att de för varje intjänad krona
såg till att andra tio skulle tjäna få
Betänk vilken chans
det skulle så många fler
i varje situation kunna ge
till att välja
att bjuda på sig själva
och det som oss är givet
alldeles gratis i livet
inklusion
kärlek
omtanke
medkänsla
välvilja
generositet
till och med
verklig uppmärksamhet
och verkligt äkta vilja
till att förändra till det bättre
till gagn för alla
i denna vår tids
av nonchalans
och egensinnighet
alltför uppfyllda verklighet
Kanske är det blott
en icke verklighetsförankrad
fantasi och omöjlig utopi
men eftersom jag tror på
kärleken och livet
och möjligheterna
tillsammans med allt annat
som är oss givet
är jag trots allt övertygad om
att en god början till förändring
är att det här
blir någonting vi blir lite mer
medvetna om
gång på gång på gång ...