har klamrat mig fast vid tider jag tyckt varit mina
och dom som aldrig var det
inte ens då

om att vara en främling bland kända ansikten
dom ser mig inte
för jag är en i mängden

om huset i mitten
det som inte sitter ihop med något annat
en ö
no man is

och jag längtar hem till en plats som inte ens finns.