'Asså, nu e de så att den här historien är rent ljug, det är bara genom att ljuga lite lagom som man får uppmärksamhet numera.'

Han lät rätt förbittrad. Hans yttre var ungefär som hans tonläge, hans kläder andadas protest mot den samlade modeindustrins samtliga trender sedan femtiotalet. Var det något han vinnlade sig om så var det att inte vara trendig. Han tyckte inte att han hade anledning att göda en industri som levde på att omsätta förljugenhet i klädesplagg.

Men nu hade han drabbats av insikten att hans modelösa garderob blivit modet för dagen. Det var plötsligt inne att vara ute! Hela hans identitet stod på spel. När alla andra såg ut som han förlorade han ju sin särpräglade bekymmerslösa egenart. Han blev en dussinfigur mot sin vilja.

Det är inte kläderna som gör mannen, mumlande han för sig själv, det är kläderna som bygger myten om mannen. Har man ägnat femtio dryga år åt att bli äkta är det en chock att bli medveten om de myter som man under resans gång byggt upp för att inte visa omvärlden verkligheten.

'Jaha, du vill bli en äkta man', småskojade han för sig själv. 'Men äkta man blir man ju bara om man gifter sig med något äkta kvinns, eller?' Insikten var ju inte ny, men mera sällan tagen på allvar, denna föreställning som både män och kvinnor så djupt drabbats av: 'du blir någon bara om du är ihop med någon.'  Som om det skulle vara mindre mänskligt att bara vara antingen man eller kvinna utan att vara inordnad i något slags partnerskap.

Han hade varit något slags pseudoäkta man i omgångar. Seriell monogami kallas det. Men när är man äkta människa? Ja, i varje fall inte när man är definierad via någon annan människa. Barn i föräldrars skugga: bläh! Kvinnor definierade av sina mera framstående män, bah! Män definierade utifrån 'sin' kvinnas eller annan livspartners yrke, utseende, attraktionskraft eller ekonomiska tillgångar, dubbelt bläh!

Äkta man!? Äkta kvinna?  Äkta människa?

Han letade i sitt ordföråds reservlager efter synonymer. Prövade: helgjuten, solid, rejäl..Prövade: ärlig, sann mot sig själv, konsekvent i livshållningen, moralisk..
vad i all världen skall man utgå ifrån? Skall man lägga samman ett urval människors sätt att vara och sålla fram ett genomsnittligt mått och ta det som norm? Skall man plocka fram några för tillfälligt i ropet varande galjonsfigurer, mäta äkthet utifrån mediaexponering? Men den skiftar ju, mediauppmärksamhet betyder bara att människor används som mediamogulernas förbrukningsvaror, för de är precis som modetrenderna beroende på sin ideliga föränderlighet, sitt nyhetsbehag. Högsta mode i kläder, högsta mode i människovarande. Men här idag och helt borta i morgon.

Det kunde han inte förmå sig till att tycka vara äkta. Den sortens mänsklighet var lika rejäl som den falska guldring han köpt sent en fredag eftermiddag av en utländsk kvinna på en stormarknadsparkering i Uppsala. 'Äkta' guldstämplar på en billig legering med visst guldskimmer. Så oäkta det kunde bli, men den kostade bara 200 kronor, kvinnan behövde 'desperat pengar till sitt sjuka barn'.

Han tyckte att han kommit en liten bit på väg. Äkta är man om man utåt sett är detsamma som den man ser sig vara för sig själv. 'Men då är jag äkta om jag både inser  mina begränsningar och lever som om jag var medveten om dem. Men begränsningarna gör ju att man då behöver någon som kompenserar för dem'.

Att leva ensam var ett garanterat sätt att aldrig få sina brister avslöjade eller kompenserade. Att vara äkta var att erkänna beroende. Att vara beroende av någon annan var att vara otrendig i en värld som satte individualitetens ribba högst.

Han insåg att han saknade all känsla för modetrender. Han var också helt otrendig som människa. Nja, han levde ensam, så han kunde tas för en normalegocentrisk samtida representant för den  starke mannen som minnsann inte behöver någon annan för att vara 'äkta'.

Han ställde sig framför spegeln och tittade på sin modebefriade klädsel. Manchesterbyxor, flannelskjorta i skuggshuggarrutigt, hängselstroppar med ljusblåa knäppen, halvgrova bredlästade promenadskor.

'Du är så långt ute, så du riskerar att bli morgondagens trend.'

Han log lite bitterljuvt. 'Nä du nu ljög du allt.'