Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

lidt efter lidt

mot något
något mot något
han vädrar kortet
det blåser tvätten
torkar torkvinden


hur man öppnar
sin inkorg allt
har betydelse

och alla ursäkter
som ursäktar och
vi lever vi talar
skogen står kvar
täcket är varmt


somliga uppvaktar
andra går till sängs
det likgiltiga
natten drömmarna


räkmackor
allting är gratis
det som händer
om natten spelar
spelar föga roll


och alla ursäkter
men tiden kan inte
stanna


och alla ursäkter
vi lever vi talar
alla går till sitt
för sitt ska sitt ha


alla går vi till arbetet
får oss en bra sömn
efter en tyst dag i
ofyllda ord kläder
på kroppen



de väcker varandra
och ord som stannar
när klockan går














Fri vers av Elin Katten Lo VIP
Läst 270 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2012-05-02 22:56



Bookmark and Share

  August L S
Ja, så är det nog. Vi stretar på och jagar den lilla status vi kan få, inom våra fält. Samtidigt står det mesta kvar och är precis som det alltid varit. Det är lätt att få för sig att vi lever i en tid som är viktigare och där allt förändras mycket snabbare än någonsin tidigare. Vilket kan vara sant. Men nog har det också att göra med att det är just nu vi lever. Och det mesta är ändå som det har varit, skogen står kvar/ täcket är varmt.

Vi är duktiga på att anamma nya sätt att kommunicera, vilket är lite paradoxalt eftersom vi inte blir bättre på att säga det som nog var det viktiga att berätta. Det är nog så jag läser dikten. Jaget ser på allt som sker, registrerar, som om den sitter uppe i ett fönster och tittar på människorna nedanför. Det är märkligt hur svårt det kan vara att faktiskt säga något, hur mycket man än talar. Det är svårt att säga orden som betyder något, eller att försöka berätta vem man egentligen är.

Är allting likgiltigt?
Det är det jag frågar mig efter dikten. Spelar ingenting någon roll?
2012-05-05
  > Nästa text
< Föregående

Elin Katten Lo
Elin Katten Lo VIP